....ja, som varje år. Så börjar det alltid och varje gång undrar man hur man tillslut fick den någonlunda rak förra året. Men tillslut står man där (läs: ligger man genomsvettig under granen, öm i fingrarna efter ett evighets skruvande och allergiprickig på alla delar av huden som man inte haft vett att täcka i förväg) nöjd att granen bara lutar litegrann och intalar sig själv att det nog är stammen som är lite sné.

En bra stund senare så sätter man sig iallafall (läs: dåsar man ner med en ljudlig suck) och njuter av det färdiga resultatet efter att ha placerat ljusslinga, klätt med kulor, flyttat kulor som barnen hängt så fint (gärna tre fyra på samma gren), glittrat, tagit ett steg tillbaka, flyttat lite kulor till, undrat hur allt ska få plats, kommit på att granen har en baksida oxå, flyttat ytterligare några kulor och tillslut placerat spiran på toppen och sagt att man nu är nöjd!

Med andra ord, nu står granen så grön och fin i stugan! Tralala la la lals la LAAA :-)