För 5 år sedan vid den här tiden låg jag inlagd på förlossningsavdelningen sen dryga 24 timmar tillbaka. Jag var tillsagd att vila och ta det lungt då mitt blodtryck hade skenat iväg och min kropp skickade massvis av signaler på att jag inte mådde helt ok. Men jag mådde bra, intalade jag mig, inga problem kör på! Ända tills läkaren sa stop, sakta ner. Jag låg alltså där, i en smal lite obekväm säng, uppkopplad flera gånger om dagen mot en maskin som mätte en massa saker på mig och min lilla son inne i magen. Min lilla älskling som var planerad att ligga där inne till omkring 15e november. Min lilla älskling som jag idag flängt runt och fixat det sista inför hans 5 årskalas. För han fick inte ligga kvar i den gosiga magen till november. Idag för 5 år sedan hade jag inte en tanke på att min Leo skulle komma redan 11 oktober men så blev det och imorgon är dagen D. Dinosauriekalas för dagiskompisarna och på söndag kan jag se tillbaka 5 år och minnas frågan jag fick halv tio på morgonen den 11 oktober 2010: när åt du senast?  Du ska vara på operation kl 14". Men den" historien håller jag lite på 😊

Stay tuned!