Äntligen en liten stund vid bloggen. Tänk att man kan ha så mycket att pyssla med hela tiden så det där skrivandet som man tycker så hila mycket om för det mesta verkar hamna i skym undan. Men nu är jag här iallafall.

I lördags var alltså Robin och jag på preimären av Scenknutens uppsättning av "The Producers - Det våras för Hitler". En, som det har stått i tidningen redan, fartylld och komisk musikal med glimten i ögat. Både Robin och skrattade högt på flera ställen samtidigt som vissa detaljer tyvärr kändes lite sönderrepeterade, eller så var det helt enkelt premiärnerverna som gjorde sitt till. I det stora hela var det en underbar föreställning som både jag och Robin uppskattade och som vi rekomenderart starkt som en av Scenknutens bästa de senaste åren (Grease undantaget som är en personlig favorit).

Efter teatern var tanken att vi skulle ut och äta på tu man hand. Men då vi lämnat barnen hos farmor och farfar innan teatern och fått en liten enkel lunch (eftersom de inte hade nåt hemma och planerat) bestående av stekta ägg, korv, stekt potatis, potatissallad och rödbetsallad, var varken Robin eller jag speciellt hungriga. Vi tog helt enkelt och åkte hem, placerade oss i soffan och körde ett mini-maraton med de "Walking dead"-avsnitt vi hade kvar. Barnen skulle ju ändå sova hos formor och farfar.

På söndag fick vi lite sovmorgon och vaknade av oss själva kl 8. Kl 8! När man har sovmorgon! Konstigt hur man ändrar sig. Kan inte ens minnas när jag sov längre än till kl 9 senast. Hur som helst. Efter en liten frukost bar det av till Robins föräldrar för att åter igen åka ner på stan för födelsedagslunch för Robins moster som fyllt 70 år. Det blev en liten utmaning eftersom: 1. Tyra inte var helt 100 med febervarning och blåsor i munnen 2. Restaurangen var Ming Palace, kanske inte vårt förstahandsval just för barnens skull. Men det fick gå. Tacka vet jag dagens teknik. Tyra tröttnade, som väntat, redan innan alla hunnit sätta sig vid bordet så fram åkte min telefon i ett försök att få henne kvar vid sin plats någotlunda lugn. Barnspelet var roligt i ungefär 2 minuter innan nåt nytt skulle testas och tryckas hej vilt på. Tillslut hittade jag ett 15 min långt youtube-klipp från "busigt lärande" med en blandning av barnsånger illustrerade med diverse tecknat och animerat som gick hem hos både Leo och Tyra så den gick på repeat jag vet inte hur många gånger. Allt som allt tycker jag att barnen skötte sig så bra som man kan förvänta sig av en fem åring och en snart två åring en halvförkyld söndag i oktober.