Jag saknar dig! Nu är det snart 6 år sedan du inte orkade mer. 6 år sedan sjukdomen vann kampen. 6 år sedan du somnade för att aldrig mer vakna.

Det går inte en dag utan att jag tänker på dig. Tänker på dig och saknar dig!

Det är så mycket jag skulle vilja prata med dig om, visa dig, uppleva tillsammans med dig. Jag hade velat att mina barn skulle ha dig vid sin sida, du hade utan tvekan varit världens bästa mormor. Tänk vilka tokigheter du skulle ha hittat på tillsamman med dem. Tänk vad du hade älskat dem som du älskade alla som stod dig nära.

Jag pratar om dig med Leo, vill att han ska veta vem du var. Visar bilder, berättar historier. Samma kommer jag berätta för Tyra när hon är stor nog att förstå. Tyra ser dig på bild, pekar och säger -Momo! Det värmer! Leo vet att du var hans mormor, min mamma, att du inte lever längre, att du är död. Det skär i hjärtat när han säger det. Hans ord gör det mer verkligt. 

Det är snart 6 år sedan den dagen jag kramade om dig där du låg i sjukhussängen. Kramade om dig hårt och sa att jag älskar dig, att vi alla älskar dig. Jag kramade om dig och du dog i mina armar. 

Jag önskar att du varit här så jag kunde dela med mig av mitt liv till dig, frågat om råd och stöd om sånt man vill prata med sin mamma om, sånt man behöver sin mamma för. 

Du finns för alltid i mitt hjärta och jag kommer för alltid att sakna dig!

Jag älskar dig mamma!