Tre trötta barn sover redan i skrivande stund (kl18.42), två i varsin säng och en på mitt bröst där jag sitter uppkrypt och nedfälld i soffan och bara myser. Det gör vi bäst, jag och Melvin, myser.

Idag har vi inte gjort många knop. Vi tog en sen frukost, barnen lekte lite medan Robin och jag slutplanerade hallen, nu är äntligen förvaringsmodulerna bestämda och beställda ?? och den obehandlade väggen som tidigare gömts bakom garderober har grundlimmats i väntan på tapetsering. Nu är äntligen (!) allt grundarbete på tak och väggar klara och imorgon drar Melvin och jag iväg och köper tapeter och takfärg!

Idag var även sista dagen på Leos första höstlov. Ett lov fyllt av spel (både sällskap och tv), pyssel, legobygge, parken zoo utflykt och lek. "En vecka med massa skoj" som Leo glatt uttryckte det vid middagen. Han ser nu fram emot ytterligare några skolveckor innan hans första jullov.

Om bara tre veckor är det första advent! Tiden springer iväg! Dags att inventera advensljsstakar, kalendrar och gardiner för att se vad som behöver kompletteras ?

Den som sa att lördagar var lika med sovmorgon får tänka om. Här vaknade vi till alarmet kl 7 för frukost och packning för att bege oss mot Vilsta och Tyras gymnastik. Under timmen som hon gympade stod Robin, jag och Melvin i solskenet, drack medhavt kaffe och tittade på cyklister som tränade och förberedde sig för tävling i backen. Leo tröttnade efter ca 20 minuter och gick in i raststugan där han satt resten av tiden med platta, macka och godis.

Efter gympan packade vi in oss i bilen igen och åkte till Rekarnegymnasiet där Leo skulle ha vinterns första golfträning inomhus. Idag stod det "fys" på schemat och barnen testades i rörlighet och koordination innan de tillsammans byggde en hinderbana de sprang flera varv innan lektionen var slut för idag.

Vi packade åter in oss i bilen och tog en tur till TunaPark då vi upptäckte att Leo minsann vuxit och var i behov av nya gympakläder och vintervantar.

Åter igen packade vi in oss i bilen och åkte hem och åt lunch.

Medan de stora barnen spelade spel och Robin och Melvin vilade middag passade jag på att slipa taket spackla varv nr två på väggarna i hallen som står under ombyggnad innan det var dags för lite fika.

Nu har vi ätit en god middag och avslutar barnens kväll med DuckTales-film och popcorn.

Allt som allt en lagom produktiv dag som öppnar upp för inhandling av takfärg och tapeter och ett ljus i tunneln att hallen snart blir klar. Ett steg i taget och ingen stress, det är vår melodi!

Imorse vaknade vi med upptäckten att det var vitt utanför fönstret till barnens stora glädje. Dock inte tillräckligt för att åka skidor och pulka som de längtar efter mem tillräckligt för att hitta på nya lekar i.

Efter en lugn och mysig frukost satte vi igång årets första lussekattsbak till tonerna av lite julig musik dagen till ära. Tycka vad man vill om det men pepparkakor har vi mumsat sen mitten av oktober och längtan efter julen blir ju inte mindre av den ljuvliga doften av saffran, pepparkakor och så småningom även glögg, mums!

Barnen var jätteduktiga och orkade genom hela baket (de två stora, mini-man sov genom det mesta). Det blev klassiska katter, dinosaurier, kluttar och diverse andra skapelser fulla av fantasi och extra många russin som är en riktig favorit här hemma.

Efter lunch och gräddade bullar gick de stora barnen ut och lekte i den lilla snö som fanns medan jag röjde genom huset med dammsugaren och städade toaletterna. Det är så skönt att ha det städat inför helgrn så man slipper just det när hela familjen ät samlad och man vill hitta på andra roligare saker.

Ikväll blir det fredagsmys med pizza och film innan barnen kryper ner i sängarna för att bli pigga inför en fullspäckad morgondag.

Jaha, då var jag här igen efter ett litet försök på egen domän. Men eftersom jag ibland vill slänga upp en massa bilder så blev det lite föe tungt för vår lilla hemmaserver. Så nu är jag här igen!

Sen sist har fyra blivit fem. Vi har välkomnat Melvin till familjen. Melvin är idag nio veckor gammal och varmt älskad av sina storasyskon och föräldrar. Med en ny liten bebis är jag alltså föräldraledig och kommer vara ett bra tag framöver.

Leo har börjat förskoleklass och Tyra har bytt förskola till ett föräldrakooperativ där vi trivs väldigt bra.

Den här veckan är det höstlov och idag trotsade vi det snöblandade regnet och begav oss till parken zoo för årets sista besök. Efter ungefär två timmar av djurskådande, pannkaksätande, chokladdrickande och lite karusellåkande gav vi upp, åkte hem och kröp ner i soffan framför lite film och bara mös.

Från och med igår hittar ni mig på http://daverstam.se

Denna blogg kommer tillsvidare att ligga kvar med allt gammalt material så välkomna att gräva här i arkivet eller klicka dig vidare till nya inlägg enligt adressen ovan ?

31 oktober idag. Alla helgons afton, All hallows eve, Halloween.

Tycka vad man vill om denna komershelgdag men barnen älskar den! Leo sa nu på kvällen -Jag har längtat hela året till idag. -Jaha, varför då? Vad är så br med idag? -Man får godis!
Sta kars barn, han får visst bara godis en dag per år, på halloween ;) (eller inte)

Dagen idag började lite lagom skrämmande med upptäckten att vi inte hade något vatten. Tydligen hade fler än vi samma problem och ingen visste riktigt var grundproblemet satt. Turligt nog löste sig vattenfrågan för oss ganska snabbt och vi slapp åka och fylla dunkar i den vattentank som ställts ut i området.

Istället för att oroa oss för vatten åkte jag och barnen till parken zoo där vi mötte upp med Hanna och hennes lille Elliot för en tur i djur/spökparken. Där träffde vi både spöken oxh häxor och såg många av kattdjuren som var riktigt pigga tack vare det milda vädret.

Efter några timmar, när både barn och mammor började bli lagom trötta, tackade vi för oss. Vi sa hej då till Hanna och Elliot och åkte via äffaren hem för en stunds rekreation och mat innan kvällens godisjakt.

För att barnen skulle kunna knacka på hos farmor och farfar och fler bekanta, utan att bi helt slut i benen, valde vi att ta bilen bort till förstnämnda, låt den stå kvar och ta en promenad tillbaka hemåt samtidigt som Leo och Tyra sprang från dörr till dörr och sa "Bus eller Godis!" Allt gick jättebra tills vi var hemma på vår egen gata och barnen knackade på näst sista huset. Där inne väntade riktigt bus och läskiga masker. När Leo och Tyra knackat på och ställt sin fråga hoppade ett monster fram bakom ett hörn. Både Leo och Tyra hoppade och skrek till och Tyra tyckte inte alls att det var ok. Tur att sista huset vi skulle besöka var bekanta ansikten, annars hade inte Tyra gått dit. Slutet gott, allting gott. Speciellt allt godis de tröck i sig innan de stupade i säng redo för en ny dag imorgon, en ny månad.

Idag var ingen rolig dag... Inte alls.

Idag är på dagen 6 år sedan älskade mamma vandrade vidare (se mitt förra inlägg).

Idag var oxå dagen jag vaknade, åt en banan och drack ett glas mjölk till frukost. Lämnade barn på dagis och åkte till jobbet. Blev som vanligt hungrig lagom till förmiddagsfikat men fick inte äta. Fortsatte fram till lunch och var nu riktigt hungrig. Men fick inte äta. Anledningen undrar ni nu. Idag var dagen jag skulle genomgå en gastroskopi för att kanske få ett svar till varför jag haft ont i magen ett bra tag. Jag var jättenervös och orolig när jag satte mig i väntrummet och väntade på min tur. Efter en liten stunds väntande var det så min tur. Undersökningen var inte alls rolig och jag var helt slut efter de få men långa minutrarna. Skönt att veta att i stort sett allt såg bra ut, dock har jag ett bråck på magmunnen som jag får medicinera för, annars var det inget konstigt med resultatet av undersökningen.

Nu hinkar jag vatten för att försöka få ordning på vätskebristen från dagen och den dukande huvudvärken som hör till.

Hoppas på en bättre dag imorgon och en skön start på helgen. 

Jag saknar dig! Nu är det snart 6 år sedan du inte orkade mer. 6 år sedan sjukdomen vann kampen. 6 år sedan du somnade för att aldrig mer vakna.

Det går inte en dag utan att jag tänker på dig. Tänker på dig och saknar dig!

Det är så mycket jag skulle vilja prata med dig om, visa dig, uppleva tillsammans med dig. Jag hade velat att mina barn skulle ha dig vid sin sida, du hade utan tvekan varit världens bästa mormor. Tänk vilka tokigheter du skulle ha hittat på tillsamman med dem. Tänk vad du hade älskat dem som du älskade alla som stod dig nära.

Jag pratar om dig med Leo, vill att han ska veta vem du var. Visar bilder, berättar historier. Samma kommer jag berätta för Tyra när hon är stor nog att förstå. Tyra ser dig på bild, pekar och säger -Momo! Det värmer! Leo vet att du var hans mormor, min mamma, att du inte lever längre, att du är död. Det skär i hjärtat när han säger det. Hans ord gör det mer verkligt. 

Det är snart 6 år sedan den dagen jag kramade om dig där du låg i sjukhussängen. Kramade om dig hårt och sa att jag älskar dig, att vi alla älskar dig. Jag kramade om dig och du dog i mina armar. 

Jag önskar att du varit här så jag kunde dela med mig av mitt liv till dig, frågat om råd och stöd om sånt man vill prata med sin mamma om, sånt man behöver sin mamma för. 

Du finns för alltid i mitt hjärta och jag kommer för alltid att sakna dig!

Jag älskar dig mamma!